Ellen och Marcus är Årets överraskning 2020

Juniorerna Ellen Aho och Marcus Lindfors har fått vandringspriset ”Årets överraskning” år 2020. Både Ellen och Marcus började orientera i juni 2020 när Piffen körde igång säsongen med orienteringen. De hade alltså totalt orienterat bara några månader då de i oktober ställde upp i sin allra första tävling, Ungdomskavlen-Nuorisoviesti i Nousis. De lyckades bra, och till allas överraskning lyfte bägge t.o.m. lagets placering på sin etapp. De får dela på vandringspriset, så att de har det ett halvt år var.

Men vilken är historien bakom Pargas IF:s orienterings vandringspris ”Årets överraskning”? Redan tidigare hade Pelle Lundström hittat gamla burkar, spikar och annat skrot i potatislandet i Sildala i Pargas, men slantarna var speciella. En och en kom de upp, men inte samtidigt, utan med några år emellan. Då Pelle putsade upp dem märkte han att det inte var några slantar, utan tre små medaljer. Där fanns Åbo stadsvapen och bakpå en text som knappt var läsbar längre.

Pelle har några liknande medaljer i sin prissamling, men de här var inte hans. Det klarnade senast då han lyckades tyda ingraveringarna på baksidorna: Skidorientering, 1969, Kretsm. Medaljerna var andra pris i klassen M20, samt andra och tredje pris i klassen M18 vid den åboländska kretsens mästerskap.

Nu började orienterarna ett detektivarbete att försöka ta reda på vems medaljer som hittats. De borde ju återlämnas till sina rätta ägare, till tre åboländska ynglingar som 1969 tappat sina medaljer. Men så gamla resultat fanns inte sparade hos föreningen Pargas IF, och den åboländska kretsen finns inte längre.

Månne tävlingarna var så stora att det skrivits om dem i tidningen? Åbo Underrättelsers dåvarande chefredaktör Torbjörn Kevin visade ner orienterare i Svenska gårdens källare, där årgång efter årgång av tidningen fanns inbundna och staplade på varandra. År 1969 hittades efter lite sökande, men man fick bläddra ända fram till mars innan resultaten och ett foto från tävlingen hittades. Då hade man bläddrat förbi nyheter om att affärerna och varuhusen i Åbo var tveksamma till att ha kvällsöppet ända till klockan 20; att Iniö uf köpt 100 stolar för att göra sin lokal sittvänlig; att julen föreslogs flyttas till söndagen närmast den 25 december; och att den första borgerliga vigseln i Pargas hade förrättats av häradsskrivaren.

Men skidorienteringstävlingen då? Jo, tävlingen arrangerades av Kimito SF i Östermark. Artikeln räknar upp namnen, tiderna och medaljörerna i sex olika klasser, men det framgår inte vem som skulle ha blivit tvåa eller trea i de äldsta pojkklasserna. Ett foto från tävlingen förklarar varför. Bildtexten säger: Gemensam start var det för skidorienteraren i Östermark. Här är de 13 deltagarna beredda. Det fanns bara 13 deltagare sammanlagt, lika många som i resultatlistan, och endast en deltagare i M20 och en i M18. Med andra ord hade de upphittade medaljerna aldrig delats ut.

Medaljerna var ändå färdigt ingraverade, så det är möjligt att de gjorts för idrottare som var anmälda, men som aldrig startade. Men hur kunde medaljer som aldrig delats i Kimito mer än 40 år senare dyka upp i en potatisåker i Pargas?

Pelle Lundström deltog själv i tävlingarna. Han vann den allmänna M-klassen efter en spurtstrid, men han är säker på att han inte fick några överlopps medaljer med sig hem. Vad skulle han ha gjort med dem? Och även om han hade fått dem med sig, varför skulle han då ha grävt ner dem eller tappat dem, för att oförklarligt själv hitta dem 40 år senare?

Vid potatislandet går vägen till Bergvalla föreningshus, där det ofta ordnats fester och danser. Pelle har flera gånger hittat saker som folk på väg till eller från Bergvalla har slängt ifrån sig. Men varför skulle någon slänga medaljer?

Det är en olöst gåta, lika oförklarlig som det var överraskande att medaljerna hittades. Därför bad orienterarna att Jack Henriksson skulle tillverka ett vandringspris i form av en orienteringsskärm i trä, med de tre medaljerna.

Priset ”Årets överraskning” delades 2014 ut för första gången, och det tillföll Dina Alexandersson, som den sommaren vann föreningens första FM-guldmedalj i cykelorientering, på sprintdistansen. Dessutom vann hon två FM-silvermedaljer, på långdistans och medeldistans i cykelorientering.

År 2015 delades vandringspriset ut till Jill Laurén, som blev dubbelmästare vid FSO-mästerskapen i Öja, med guld på både sprint och långdistans. Dessutom överraskade hon alla med att ta två delsegrar i FIN 5-orienteringsveckan, där hon sammanlagt slutade på en andra plats.

År 2016 gick priset till Jaakko ”Jaska” Järvistö som till FSO-mästerskapen 2016 i Pargas hade tillverkat flera kontrollhundar, d.v.s kontrollbockar för skärm och stämplingsenhet, men formade av naturmaterial så att de såg ut som hundar med fyra ben, svans och huvud. Det blev en överraskning för deltagarna att i skogen upptäcka kontroller som liknade hundar.

År 2017 fick Yvonne ”Yggis” Gunell vandringspriset efter att hon på startetappen på Venlakavlen 2017 i Joensuu överraskade med att leda tävlingen vid första tv-kontrollen. Hon hängde med i täten under hela etappen och förde in Piffen till en tionde plats i växlingen.

År 2018 gavs vandringspriset till Gustav ”Gusse” Bergström för hans arbete med PIF-Center och orienterarnas egna klubblokal Bomskyddet-Pummisuoja. Det var en stor överraskning för alla hur fint allting blev.

År 2019 stod Amy Nymalm för den stora överraskningen då hon besegrade världsmästaren Tove Alexandersson i slutspurten i Tiomilas damkavle 2019 i Glimåkra. Stora Tunas Alexandersson kämpade sig förbi Amy på slutet, men det gav Amy extra krafter så att hon spurtade förbi Alexandersson precis innan mållinjen.

Medaljerna i potatislandet fortsätter att överraska i form av vandringspriset ”Årets överraskning”.

Kategorier:
Okategoriserade